It goes up and it goes down
Nu ikväll har jag hemlängtan. Stockholm känns stort, ensamt och förbannat tomt. Jag längtar efter min familj, stugan, mina bästa vänner, mammas och pappas fantastiska mat, en pojkvän. Kom på att jag i stort sett inte har bott själv på 2 år så det kan nog vara därför?! Livet är ju så underbart när man delar det med någon man älskar. Jaja, man måste väl lära sig att vara själv innan man kan va med någon annan? Shit, vilket deprimerande inlägg. Ikväll blir det jag, tvn och en flaska rött! Längtar till 21 december! Hejdå!